tisdag 11 oktober 2011

Ett halvår, sex månader, 24 veckor, 153 dagar har gått sen du min älskade pappa valde att lämna jordelivet.
Jag sörjer varje dag, jag saknar dig hela tiden och det gör ont, ont,ont !!
Minnen börjar sakta tränga sig på, minnen från alla år som jag hade äran att få vara din dotter och jag fick äran att ha dig som pappa.
Kunde inte ha en bättre pappa.
Du har gett mig så mycket trygghet, så mycket kärlek, så många skratt och nu så många tårar.
Du var den bästa pappa man nånsin kunnat ha.
Vi pratar om dig ofta.
Jag och barnen, jag och Ronnie, jag och mamma, jag och Tommy och Christer.
Vi pratar om dig ofta.
Ibland gråter vi, ibland skrattar vi.
Ofta säger vi :
- Så här skulle pappa ha gjort.
- Så här skulle pappa ha sagt.
I helgen var jag, Christer, Jessica och Dennis uppe hos mamma i Rättvik.
Vi gick lite på marknaden, såå mycket påminde om dig.
Som vi har skojat och skrattat när vi gått där.
Kommer du ihåg chokladhjulen ?
Vi köpte vackra höstblommor och planterade vid graven, men det har du nog redan sett.
När vi skulle åka upp och tända gravlyktan i lördags kväll var det bröllop vid Rättviks kyrka.
Kändes så konstigt, för när vi skulle tända ljus när vi var i Tyskland kom vi också mitt i bröllop.
Bröllop bryter sorg sägs det.
Men sorgen och saknade efter dig, min fina pappa är svår att bryta.
Vi pratade lite om Julen, din älsklings högtid.
Ingen har nån lust att fira jul i år.
Kommer att bli så tungt !
Vi kommer sakna dig så enormt mycket.
Jag hittade en massa julrim när vi flyttade åt mamma, en massa busrim till mig som du hade skrivit.
Jag grät som ett barn när jag läste dom.
Jag tog hem dom och kommer spara dom så länge jag lever.
Ikväll är det fotboll, Sverige möter Holland.
Saknar att sms:a med dig när det är fotboll, hockey, trav eller friidrott.
Det är så mycket som jag saknar.
Önskar att det fanns en telefonlinje till himlen.
Jag skulle ringa varje dag, bara för att få höra din röst.
Ett halvår och två veckor sen jag träffade dig.
Sista gången höll du om mig hårt, klappade mig på kinden och sa :
- Det kommer bli bra nu.
Inget är bra, för du saknas mig, du saknas oss, varje dag, hela tiden.
Men jag tror och hoppas att du har det bra nu.
Att du kan andas och röra dig som du vill.
Jag ser dig framför mig sittande på en pall mitt i gröngräset spelandes på ditt dragspel.
Runtomkring dig har du dina nära och kära som också lämnade jordelivet alldeles för tidigt.
Älskar dig pappa !
Vi ses !
Kram din dotter ♥ ♥ ♥


3 kommentarer:

  1. Känner av din smärta vännen!
    Du skriver som vanligt fint & berörande!!
    Så länge vi minns så länge är dom med oss!!!
    Många tröstande kramar!!!

    SvaraRadera
  2. Min spontana känsla Helen, var att han gick där på marknaden med er! Aldrig att han missar marknaden liksom! :-)
    Tycker att det är bra att du/ni pratar med honom, för han hör er! <3
    Ta hand om dig och dina nära!!
    Kram!!

    SvaraRadera