Det var länge sen....

 

Var länge sen som jag skrev i Bloggen.

Rättare sagt 6 månader sen, ett halvår.

Svårt att summera ett halvår men det här har inte varit ett vanligt halvår.

Det har varit ett halvår som har vänt upp och ner på våra liv.

I Juni fick vi det där beskedet som man aldrig vill vara med om.

Beskedet om elakartad Cancer.

Man drabbas av så många känslor.

Det är rädsla, ilska, sorg, varför, hur, vad gör vi nu ?

Samtidigt som man ska försöka reda ut alla känslor, komma över chocken så kastas man in i en tuff behandlingsplan.

Man träffar olika sköterskor, läkare, dietister, sjukgymnaster.

Man kastas in i en värld som innehåller strålning, cellgifter, mediciner, sjukhusinläggningar, provtagningar, undersökningar, samtal........

Allt bara snurrar på, man sitter i karusellen och försöker hänga med och håller hoppet uppe att man ska vara stark och inte ramla av.

Vi sitter fortfarande kvar i karusellen, vi har inte ramlat av.

Vi håller oss krampaktigt fast och tar en dag i taget och är helt övertygade om att vi ska greja det här.

 I somras köpte vi den där husbilen som vi pratat så länge om.

Varför vänta, tänkte vi.

Bara att köra, livet är kort och man vet inte hur länge man får ha äran att få vara med.

Så vi tog reda på dom bra dagarna och svischade ut med husbilen.

Åkte och träffade vänner och njöt av varje dag.

Dom tunga dagarna får man åka tillbaka i minnet, till dom där fina, smärtfria dagarna när solen sken och vi befann oss bland familj och vänner.

Tack och lov för att man har dom !!

Har haft såna tuffa dagar då man känt att man inte orkar, styrkan är slut men då har man fått styrka och energi av nån annan.

Är så tacksam.

En del kanske tycker att det låter lite flummigt när man säger så, att man får styrka och energi av nån annan.

Men så är det verkligen.

Något som jag mår bra av är att skriva.

Så kanske att det är dags att jag börjar skriva i bloggen igen.

Skönt att bara få skriva av sig och får ur sig dom tankar man har som cirkulerar runt i skallen.

Sitter på jobbet och tittar ut genom mina gallerförsedda bunker fönster och ser att det fortfarande är mörkt ute.

Vi går mot mörkare tider men hemma hos oss hoppas jag att vi går mot ljusare tider.