Igår hade jag precis ätit middag och hamnat i den där fredags-trött-koman. Satt precis och undrade hur jag skulle orka släpa mig ut i köket för att ta hand om disken.
Bestämde mig för att ta en kaffe först och låta disken vänta en stund.
Hade precis slagit upp en stor kopp Java när telefonen ringde.
Det var mamma och jag hörde på en gång att det hade hänt något.
Har fått en hel del såna samtal dom senaste åren så magkänslan brukar stämma.
Och rätt hade magen denna gång med.
Vår 90-åriga gammel moster som har alzheimers och bor i Rättvik hade hoppat på en buss till Stockholm (vi har ingen aning hur det gick till) och vandrat omkring vid centralen i flera timmar alldeles förvirrad .
En vakt hade uppmärksammat henne, ringt polisen som ringde socialjouren. Hon togs hand om, tack och lov ! Vågar inte ens tänka på vad dom kunde ha hänt, hua :/
Hon mindes inte vad hon hette eller vart hon bodde när polisen kom men som tur var så hade min mamma lagt ner hennes namn och telefonnummer i mosters plånbok.
Så polisen ringde mamma som ringde oss barn.
Min brorsa skulle åka upp till sitt landställe i Dalarna så han som var lika skärrad och full med frågetecken som vi andra hur i h.......
hon kunde ta sig till Stockholm, åkte och hämtade henne i stan medan vi andra försökte ordna ett tillfälligt boende med tillsyn.
Hon har stått på kö till att flytta och vi har tryckt på allt vad vi kan men kvarnarna mal galet långsamt.
Vi har varit så oroliga att något skulle hända henne medan vi väntade på en plats.
Men vi trodde väl inte i vår vildaste fantasi att vår 90-åring skulle irra omkring på centralen en fredag kväll när vi tror att hon sitter tryggt i sin lägenhet i Rättvik.
Hon har släkt som kollat till henne och handlar åt henne där uppe.
Men svårt att ha koll 24/7 speciellt som att hon inte vill ha nån hjälp.
Är så tacksam att allt gick bra trots utflykten till Stockholm tur och retur .
Känns tungt när man måste gå in och bestämma över huvudet på någon även om det är för personens bästa.
Så vi hade alla en klump i magen igår när vi visste att var hon än hamnar nu så kommer hon aldrig mer hem igen. Livet är jävligt ibland och Alzheimers är en hemsk sjukdom. Jag hoppas verkligen att allt blir bra och att moster ska få leva sina sista år bland omtanke, vänlighet och trygghet...........
Ikväll ska dottern fira sin födelsedag med sina kompisar och det blir förfest hemma hos oss.
Har stått och fixat med mat hela eftermiddagen och nu står Sandra och Jessica och bakar.
Vi övriga familjemedlemmar ska snart dra iväg på middag i Krägga.
Ikväll vill man ju inte missa "Så mycket bättre" med Magnus Uggla.
Ska bli super kul att höra allas tolkningar på hans låtar :))
Ha den bästaste lördag kvällen !
Kram H.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar